Lindbergs veckobrev

Lindbergs veckobrev, vecka 32

Med all önskvärd tydlighet. Liten värld. Världskonferens i Kanada och grym vecka i Sverige.

Veckans debatt, alla mail jag fått (jag har inte haft en chans att svara på ens hälften), alla telefonsamtal och alla diskussioner som förts visar med all önskvärd tydlighet vad en suverän majoritet i Sverige tycker om 1) drivningar och 2) vad vi ska försöka påverka angående drivningar. Den självklara frågan är då; har Sverige verkligen något att säga till om när det gäller internationella överenskommelser?

Jag vill svara ett stort ja på den frågan. Sverige är en av världens största travnationer – Frankrike är störst – och har under flera år gått emot strömmen då det gäller utveckling på såväl sport- som spelsidan (vilket innebär att respekten för Sverige har ökat ytterligare). Visst är det många i amerikansk eller fransk eller australiensisk travsport som inte har någon koll alls på Sverige, men det är i vissa fall ömsesidigt plus att svenskar i flera fall är mer intresserade av omvärlden än de flesta.

Det ska kännas att bryta mot reglerna – och det gör det

I Sverige har vi under många år och inte minst de senaste åren skärpt reglerna för drivning väldigt mycket, senast 1 juli. Det innebär att vi har de tuffaste reglerna i världen och att det kostar att bryta mot dem (sen går det alltid att diskutera nivåer). Vi tror också på att behålla körspöet av flera skäl.

Förra veckan använde sig en kusk med utländsk licens av en enhandsdrivning på en svensk bana. Extremt frustrerande och extremt fult. Nu går jag bara på egna minnet, men jag tror det var 2011 som jag senast var med om en enhandsdrivning på en svensk bana. Det var på Gävletravet i ett b-lopp (gav startpoäng och mindre prispengar till hästarna, men kördes utan spel) när jag var sportchef på banan. Om jag nu inte minns fel så visar det att regler hjälper förutom i undantagsfall. Sen återigen, nivåer. Den utländske kusken förra veckan fick 3 000 kronor i böter (avgörs av hur stort förstapriset är) och sex dagars avstängning (ett misstag gjorde att det först stod tre dagars avstängning) för en (1) enhandsdrivning. På Meadowlands får man ingenting för tio gånger så mycket.

Drivningar och antidopning på världskonferensen och en fantastisk svenskdag

På flera ställen i USA, inte minst i Pennsylvania, har man verkligen tagit stora steg. Vi kan gå ännu längre och Frankrike har börjat röra sig i rätt riktning. Med det sagt så är jag stärkt av den debatt som varit i Sverige inför världskonferensen som nu inleds i Charlottetown, Kanada. För intresset för travsport så finns det två saker på den negativa sidan som överskuggar allt. Vi kommer vara extremt ointressanta för allmänheten i framtiden om vi inte är stenhårda när det gäller 1) dopning och 2) drivningar/hästvälfärd.

Samtidigt så är jag ledsen – och en del av det är verkligen mitt "fel" – för att debatten överskuggat resultaten under Hambletonian-dagen på Meadowlands. Det borde ha varit klang och jubel under veckan. Åke Svanstedt, en av svensk travsports största tränare genom alla tider vinner Hambletonian med en häst som ägs av svenske Lennart Ågren som verkligen satsat hårt och nu nått toppen. Svenskfödda och svenskägda Pasithea Face (Stall Courant äger, Jimmy Takter tränar) var fantastisk när hon vann ett större stolopp, Resolve (Hans Enggren äger och Åke Svanstedt tränar) var underbar när han vann snabbloppet och hela dagen visade den svenska travsporten att när det kommer till att träna fram bra hästar så är våra tränare ruggigt bra.

Ja, världen är verkligen bra liten

Att världen är liten har många konstaterat förut. När vi landade i Charlottetown på Prince Edward Island (så långt österut du kan komma i Kanada, typ) med ett litet och slitet propellerplan för 18 personer (bara 25 minuters flygning från Halifax) så stod det en taxivärd (men inga taxibilar) utanför den lilla flygplatsen. Kvinnan frågade varifrån vi kom från och när vi sa Sverige så sa hon:

"Sweden! Do you know Ann-Marie Nordin?" (Alla måste ju känna alla i lilla Sverige.)
"Yes, of course." Sa jag.

Ann-Marie Nordin är en mångårig kollega på Kanal 75 och pressvärd i pressrummet på Solvalla under väldigt många år. Klart hon skulle känna taxivärden på en liten flygplats i en liten stad på en ö utanför Kanadas östkust.

Rapporter på Twitter, fem svenska chanser och en stor tävlingshelg

Jag ska försöka rapportera så mycket som möjligt om vad som händer på världskonferensen på Svensk Travsports twitter som ni hittar här. International Media Awards avgörs också (under sista dagen). Alla journalister i Sveriges Hästsportjournalisters Klubb, SHK, samt övriga har haft chansen att skicka in bidrag och under röstningsförfarandet (ett land = en röst) har Sverige finalister (som utsetts av Kanada) i fem av åtta klasser (även om en reporter är norrman):

  • Bästa tv-program eller dokumentär (The Ultimate Triumph, Helen Ann Johansson)
  • Nyhetsartikel (Dennis Engelbo, Travronden) 
  • Bästa website (Travronden) 
  • Bästa poster (Nuncio) 
  • Bästa reportage (Even Elvenes, Travronden)

Jag hoppas att Åby Stora Pris blir spännande, att Kallblodskriteriet och Kriteriestoet på nytt visar hur bra kallbloden har blivit i unga åldrar och att Walleniusdagen med Jubileumspokalen på Solvalla blir en fantastisk kväll. Och att Lucifer-värmen tittar förbi Sverige, även om jag missar det.

Johan Lindberg
johan.lindberg@travsport.se

Senast uppdaterad 2017-08-11. kundtjanst@travsport.se


Fler nyheter:



Försvarar Jägersro ledningen i World Summer Cup Junior?

2017-08-23 09:25

Untersteiners stora derbyhopp

2017-08-22 08:37

Svante Båth sitter säkert på E3-tronen

2017-08-21 08:17
Till nyhetsarkivet