Våren 1970 verkar Baron Gruff oslagbar. Hästen hade året före kommit tillrätta med sina halsproblem och avslutat året starkt med sex raka segrar, bl a vann han C.Th. Ericssons Memorial och Oslo Grand Prix i november.
Efter vinterträning i Vara plockade han storlopp efter storlopp under våren 1970. Han vann Påskpokalen och Silverhästen på Solvalla innan han reste till västkusten igen för att möta Lyon i Göteborgs Pokalen på Åby. Där slog han lätt Lyon som året före vunnit SM. Kanske var det just i detta lopp som Baron Gruff var som bäst. I media diskuterade man nu vilken svensk som skulle få representera Sverige i VM-loppet i USA. Baron Gruff ansågs vara bäst.
Killen som hade kört in unghästen Baron Gruff och som tränat honom i Vara under vintern var Dan Malmgren, då lärling hos Ingmar Andersson. Dan fanns på Åby denna dag då han skötte Ingela som var fyra i Göteborgs Pokalen.
– Lyon ledde loppet. Men Baron Gruff ägde banan och spurtade lätt förbi. Det lyste om hästen och hans självförtroende var enormt . Jag stod på stallbacken och njöt under loppet och när han kom till Algot Scotts stall efteråt så var han totalt oberörd berättar Dan nu 50 år senare.
Planer på start i Elitloppet och VM-loppet i USA fanns som sagt, ett förslag på kontrakt om resa till USA finns tom bevarat på Nordiska Travmuseet i Årjäng.
Torsdagen den 7 maj 1970 gjorde Baron Gruff sin, skulle det visa sig, sista start. Han vann Walter Lundbergs Memorial på Solvalla, på nytt svenskt rekord, huvud och hals före Gransäter. En betydligt mer sliten Baron Gruff jämfört med starten innan i Göteborg.
Natten efter loppet på Solvalla insjuknar Baron Gruff och fredagen den 8 maj 1970 dör han på Veterinärhögskolan.
Idag på pricken 50 år efter att Baron Gruffs död körs på Solvalla Baron Gruffs hederslopp.