Vem är du och vad jobbar du med?
– Jag heter Ingunn Risnes Hellings och är förste amanuens på Dyresykehuset hest på Norges Miljø og Biovitenskapelig Universitet (NMBU).  Jag jobbar till vardags på kliniken och med forskning och undervisning inom faktaområdet internmedicin på häst.

Vad handlar er studie om?
– Studien handlar om norska och svenska travhästar – både varmblod och kallblod – som dör under eller precis efter ett lopp. Det fanns en önskan om att veta mer om dessa hästar, hur stort problemet är och varför dessa hästar dör. 

Vad ville ni ta reda på?
– Vi ville dokumentera hur många hästar som dör under travlopp, både i de olika länderna och i de olika raserna, och försöka hitta faktorer som ökar riskerna för att en häst ska dö under ett lopp samt få reda på mer om varför dessa hästar dör. Informationen är viktig för att försöka reducera riskerna och förhindra dödsfall hos våra travhästar.

Hur gjorde ni studien? (Vilka metoder användes, varifrån fick ni materialet som undersöktes)
– Detta var en samarbetsstudie mellan NMBU, Det Norske Veterinærinstituttet (VI), Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Det Norske Travselskap (DNT) och Svensk Travsport (ST). Det var en retrospektiv studie där vi fick all information av hästarna samt obduktionsrapporterna från DNT och ST. Obduktionerna av de döda hästarna utfördes vid VI och SVA på uppdrag av de respektive travförbunden. Projektet var helt avhängigt den hjälp och välvillighet som vi fick från förbunden. De var väldigt intresserade av att vi skulle kunna genomföra studien och var mycket behjälpliga med att dela den information som användes.

Vad kom ni fram till?
– Vi kom fram till att de flesta hästarna som plötsligt dör under ett travlopp dör av akut cirkulationssvikt. I vissa fall skedde detta som en följd av rupturer av inre blodkärl, till exempel ruptur i huvudpulsådern i bröstkorgen eller bukhålan. För många av hästarna var en orsak till cirkulationssvikten inte möjlig att hitta, vi misstänker dock att en akut fatal hjärtarytmi kan ligga till grund.

När vi jämförde med dödsfall hos andra kapplöpningshästar, speciellt inom galoppsporten, kom vi fram till att de norska och svenska travhästarna hade en lägre förekomst av dödsfall till följd av trauma eller benbrott, men ungefär lika stor förekomst av plötsliga dödsfall.

Kan vi lära oss något av resultatet?
– Vårt material hade en lägre andel dödsfall orsakade av katastrofala trauman eller benfrakturer, och de flesta hästar dog av akut cirkulationssvikt av olika anledningar. Siffrorna är fortfarande något osäkra då man inte har ett gemensamt register som registrerar alla dödsfall under tiden efter loppet. Hästar som avlivas dagar till månader efter lopp till följd av exempelvis senskador kommer inte att synas i våra beräkningar.

När man ser till de hästar som plötsligt dör finns ett behov av att studera detta vidare för att hitta orsakerna och det är givetvis mycket önskvärt att hitta metoder som kan upptäcka vilka hästar som har en ökad risk för denna typ av dödsfall. Screening av idrottare har till exempel använts i vissa länder, men till att förutsäga vilka hästar som kan ha en högre risk och vad som kan göras för att minska denna risk har vi en lång väg att gå, och mer forskning som bygger på vår studie är helt nödvändig. Detta kan bidra till att säkerställa en bättre hästvälfärd, men är också viktigt eftersom sådana plötsliga dödsfall kan få katastrofala konsekvenser för alla runt omkring när de inträffar under lopp eller träning.

Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till alla medförfattare från NMBU, VI och SVA samt ett speciellt stort tack till Anne Wangen och Hanne Sæbø på DNT och Agneta Sandberg, Hasse Svennehed och Antti Rautalinko på ST för allt jobb de lagt ned på att leta fram data, deras intresse i projektet och alla bidrag till processen.

Läs hela artikeln via länken nedan.