Travsportens ursprung

Under senare delen av 1800-talet förvandlades den ofta oorganiserade tävlingsverksamheten till ett organiserat medel för att utveckla och förädla landets hästmaterial. Snart övergick dock travsporten från att vara ett medel till att bli ett mål i sig.

En viktig faktor i den snabba utvecklingen var importen av utländska travare. De som importerade hästarna var ofta entreprenörer verksamma inom jordbruksnäringen. Detta i kombination med travsportens ursprung i allmogens tävlande, kan vara en del av förklaringarna till varför travsporten fick ett folkligt genomslag. Travsporten gick tidigt sin egen väg relativt andra idrotter och annan hästsport, med prispengar till deltagare och spel på genomförda tävlingar. Spelet i olika skepnader har bedrivits sedan slutet av 1870-talet och än idag bidrar det till sportens finansiering och underlättar för travsportens aktörer. Men spelet försörjer inte travsporten till fullo – långt ifrån. Ännu mer pengar tillförs via kommer från hästägarna. Utöver detta tillkommer intäkter från exempelvis publik och samarbetspartners.

En del av svensk idrottsrörelse

På vissa sätt kan man tycka att travsporten inte är någon vanlig idrottsrörelse – men inte desto mindre finns det fler likheter än olikheter mellan oss och andra idrotter. Följande egenskaper finns laddade i begreppet idrott och kännetecknar ett idrottsvarumärke: sportsliga prestationer, historik och traditioner, serier av olika slag (ligor, tävlingar), en uppdelning i en fysisk och en immateriell del, en oförutsägbar produkt samt att åskådarna/kunderna ofta upplever sig vara en del av produkten.

Travsporten är fylld av sportsliga prestationer hos både hästar och aktiva, vi har en rik historik och travsporten har ett flertal serier. Travsporten har mycket tydliga fysiska attribut som utövare (häst, tränare, kusk), banor med mera. Till de immateriella delarna kan räknas förväntningar på en häst – alltifrån uppfödare, tränare, hästskötare, hästägare till publiken hyser stora förhoppningar på sin fyrbente atlet. Att det aldrig kan garanteras vem som vinner ett lopp är ytterligare en idrottslig ingrediens, liksom känslan av delaktighet som personerna på publikplats känner när de hejar fram sin vinnare. Travsporten är följaktligen bärare av många av idrottens karaktärsdrag vilket betyder att vi utan tvekan kan påstå att travet är ett idrottsvarumärke och i lika hög grad en idrott.

Idrott, näring och kommersialisering

Travsport klassificeras således som ett idrottsvarumärke placerat på en upplevelsemarknad som årligen lockar omkring en miljon besökare. Särskilt värt att notera är att idrottens upplevelse skiljer sig från många andra upplevelser genom att slutprodukten aldrig kan garanteras ("Vem vinner loppet?", "Hur blir vädret?", "Är deltagarna friska?"). Detta ställer krav på arrangörer, marknadsförare, utvecklare och kommunikatörer att ha strategier för att kunna sträcka ut erbjudandet både före, under och efter avslutad tävlingsdag.