Hur delar man lopp?

Att ”dela ett lopp” betyder att man tar en enskild proposition dit många hästar har startanmälts, och så gör man två eller flera lopp av en och samma proposition. De anmälda hästarna fördelas mellan loppen enligt särskilda regler. Delningen kan vara planerad redan från början - till exempel i uttagningslopp till insatslopp. Men behovet kan också uppstå spontant – när man ser vid tiden för startanmälan att en proposition har lockat extra många hästar.

Det finns faktiskt fyra olika sätt att dela lopp på. När delningen är planerad i förväg, står det i propositionen vilken metod som gäller. I uttagningslopp till insatslopp är det alltid metoden ”seedning” som ska användas. Vid oplanerad delning av ett vanligt lopp är det den fjärde metoden ”efter startspår” som gäller.

• Efter seedning
• Efter startprissumma
• Sportchefens val
• Efter startspår

Att dela efter seedning

Används främst i uttagningslopp till insatslopp. Hästarna seedas inbördes efter startprissumma och startpoäng, och delas sedan upp på lämpligt antal lopp. Den förstaseedade hästen kan således aldrig få möta den andraseedade. Om samma tränare har flera hästar sprids dessa mellan de olika avdelningarna så långt det är möjligt, och det är alltid de hästarna som har sämst seedningstal som flyttas till ett annat lopp i så fall. När uppdelningen är helt klar lottas startspåren. I dessa lopp är det alltså inte möjligt för tränarna att lämna spårförbehåll.

Att dela efter prissumma

Används i så kallade delningspropositioner, ofta i breddlopp. De anmälda hästarna listas efter startprissumma. De hästar som har lägst prissumma möts i ett lopp. I nästa lopp hamnar det gäng som har prissummor närmast därefter, och så vidare. Här tas ingen hänsyn till vem som tränar hästarna, så i praktiken kan en tränare få två eller flera hästar i samma lopp om hästarna ligger nära varandra i startprissumma. När uppdelningen är klar lottas spåren, men det vanligaste är att spåren istället fördelas efter spårtrappa (alltså att hästarna som har lägst prissummor i loppet får de bästa startspåren). Inte heller i dessa lopp är det möjligt för tränaren att lämna spårförbehåll vid anmälan.

Att dela efter sportchefens val

Används nästan bara i Elitloppet. Banans sportchef delar upp hästarna efter eget huvud och försöker göra så jämna lopp som möjligt. Tränare som anmält flera hästar får dessa placerade jämnt mellan loppen. På slutet lottas startspåren, och det är alltså ingen möjlighet för tränarna att lämna spårförbehåll.

Att dela efter startspår

Det här är standardmetoden i vanliga propositioner, där delning inte varit planerad från början. I sådana propositioner är det oftast tillåtet med spårförbehåll (alltså att tränaren kan välja att avstå att starta hästen om den skulle lottas på upp till fyra bortvalda startspår). Därför måste startspåren lottas innan delningen kan göras, så att de hästar som inte ska starta på grund av spårförbehåll kan plockas bort ur anmälningslistan. Eftersom spårlottningen är hemlig ända fram till att kuskarna bekräftat sina uppsittningar, är det bara handläggaren på ST som har vetskap om hur spårlottningen ser ut vid delningen.

Delningen går till så att de ordinarie hästar som lottats på udda spår hamnar i ena loppet och de som lottats på jämna spår hamnar i det andra loppet. Sen fyller man på underifrån med de hästar som står på reservlistan, och dessa får då alltid lägsta lediga spår. Första reserven får alltså alltid spår 1 i det andra loppet, andra reserven får spår 2 i det första loppet och så vidare. Men även här ska tränare som anmält flera hästar fördelas jämnt över loppen. Det innebär i praktiken att om en tränare lottats till spår 1 och 3, flyttas hästen med spår 3 över till det andra loppet och får spår 3 där.

Eftersom uppdelningen bestäms av spårlottningen, kan det ofta hända att lopp som delas på det här sättet upplevs som ojämna, där många av ”de bästa” kan råka hamna i samma lopp. Det är möjligheten till spårförbehåll som tvingar oss att använda denna delningsmetod i vanliga propositioner.

En särskild delningspott med prispengar

Ekonomin begränsar förstås möjligheten att dela lopp. När delningen sker planerat, har banans sportchef redan från början tagit höjd för det i prispengabudgeten. Men när delningen sker spontant, måste arrangören skjuta till nya prispengar för det nya loppet. Det är alltså dubbel kostnad att dela en proposition i två lopp. Svensk Travsport har en budgeterad spontandelningspott på tre-fyra miljoner kronor per år. Den kan vi använda när behov uppstår, oavsett vilken bana det rör sig om. Men eftersom budgeten är begränsad, är det främst unghästlopp och lopp i lägre klasser vi väljer att dela.